September 25, 2018

September 25, 2018

Please reload

Senaste inlägg

Tävlingsrapport Expedition Africa

Vi startade laget tidigare i år och har sedan dess lagt mycket tid och energi på att få ihop allt inför den första tävlingen, Expedition Africa. Vi vill passa på att tacka våra sponsorer som gjort uppstarten av vår satsning möjlig! Vi är otroligt tacksamma för det goda samarbetet och är fantastiskt nöjda med att kunna leverera direkt!

 

Stort tack till vår titelsponsor Skylotec! Hydria Group. Pierre Robert. Kullamannen. Squeezy. MBT. 24h meals. Överlevnadsbutiken. Nordenmark.

 

Tävlingen som är en av deltävlingarna i ARWS (adventure race world series) gick denna gången i östra delen av Sydafrika, Cape St Francis, utmed kusten. Beräknad vinnartid var lite drygt 3 dygn men banan var öppen i 6 dygn för de som ville ha mer äventyrstid. Med några dagar innan avfärd så får stöter vi på patrull och måste hitta en ersättare till Johanna. Lite lätt panik utbryter men lyckligtvis får vi med Malin Hjalmarsson som tackar ja och vi kan fokusera vidare på det sista pysslet.

 

Vi visste mycket lite om tävlingen innan vi fick logistikplanen två dagar innan start. Därefter kunde vi börja packa energi, batterier och utrustning för de 12 sträckorna vi skulle ta oss igenom, totalt ca 500km.  Sträckorna såg ut enligt följande: Löpning (förlängd pga paddling i havet som utgick), kajak 28km, löpning 6km, kajak 15km, MTB 89km, löpning 59km, MTB 97km, löp+repmoment 4km , kajak 25km, löpning 18km, MTB 123km, löpning 48km. På denna sidan kan man finna mer info om banan, se tracking, flyby mm http://www.expafrica.live/

 

Starten gick 07:00 på söndagen med löpning på stranden utmed kusten. Vi ville inte gå för hårt i början så vi tog vårt eget tempo vilket visade sig vara lite snabbare än alla andra. Vi kom in till växling för paddling och kom iväg tillsammas med favorittippade hemmahoppet Nevarest Jabberwock vilka släppte oss ganska omgående. Vi tuffade på i tät fram tills nästa sträcka som var löpning 6km. Men innan det så fick vi bära upp kajakerna 60 höjdmeter upp för en backe, ett moment man inte brukar tänka på att en paddelsträcka kan innehålla men sällan ovanligt. Löpningen spikade vi och brände av snabbtt och gick på nästa paddling som blev lite tuffare pga sidvind och vågor som gjorde att kajakerna ville vrida upp sig vilket krävde mer styrtag och energi.

 

 

 

Sträcka 5 var en lång cykelsträcka med ca 2500 höjdmeter. Det var även sista sträckan innan den darkzone som påverkade sträcka 6 som man inte fick göra på nattnen pga buffel. Eftersom vi kom tidigt på kvällen till växlingen så hade vi ganska många timmar tills vi fick påbörja löpningen och vi beslutade oss för att sova i växlingsområdet om det fanns bra sovmöjligheter (vilket det fanns i en kyrka), därefter skulle vi promenera bort till den punkt (ca 10km bort) där parken började och invänta 04:00 då sträckan fick påbörjas. Även om inte alla kunde sova så fick vi pausa tävligen och återhämta oss på ett bra sätt vilket även kom att påverka vår sömnstrategi resten av tävlingen. 

 

Stäcka 6, 59km trekk gick inne i nationalparken Baviaansklof, dit arrangören fått särskilt tillstånd för oss att vara. Området har rikligt med buffel som är farliga eftersom dom kan anfalla helt oprovocerat. Vi blev försedda med ett ljudhorn  som skulle användas vid sammandrabbning. Den första delen gick inne i en kanjon och det blev blött, bushigt och ganska tufft att forcera. Eftersom fältet nu samlats upp så startade vi ihop med flera andra lag men vår taktik var att gå ensamma och vi var snart i ledning igen. Innan det hann bli ljust så träffade vi på den första buffeln, ca 15m bort lyste ögonen. Vi stannde och tog upp ljudhornet som hade blivit blött och lät inte så värst mycket så vi försökte ropa och skasa bort buffen istället vilket vi lyckades med/hoppades på och vi kunde fortsätta. Men därefter så tutade lite förebyggande längs med vägen för att vara på den säkra sidan. Efter några timmar i kanjonen så kom vi ut i ett vackert landskap och såg babianer, hjortar och rikligt med spår från leopard i sanden och en del gamla kadaver. Snart så påbörjde vi en längre stigning upp på höjden för att gå över en bergskam. Vi träffar tävlingsledaren Stephan och han varnar oss för buffel under den sista delen. Vi hade nog inte riktigt förstått hur farliga just buffeln var för andra gången vi stötte på buffel var när vi kommit upp på bergskammen och vi såg den på några hundra meters håll men vi behövde gå i dess riktning, vilket vi gjorde. Där fanns även folk där som hade lite koll och ökad säkerhet och som körde sina bilar mitt på stäppen i sluttningen, en bil körde fram till oss, frågade om vi såg buffeln, jajjemän, det gjorde vi ju, och gick vidare uppåt men tänkte att vi rundar den på höger sida. Men så började den gå åt höger den med så vi vände upp mot buffeln igen och siktade lite mer åt vänster, tänkte att det här är ju safe. Men då kommer bilen upp mot oss igen och fråga ännu en gång, lite mer upprört, undrar om vi ser buffeln, jajjamän svarade vi, precis som innan utan att reflektera något över dom till synes självklara frågorna. En annan bil börjar röra sig och avskärma oss från buffeln. Vi skulle förmodligen ha gått en mycket större omväg alternativt avvaktat men det var inget vi fattade då utan det är först nu efteråt som vi fått förklarat att situationen var väldigt riskabel och dom var oroliga för våra liv. På wikipedia kan man läsa följane om afrikansk buffalo: ”They are widely regarded as very dangerous animals, as they gore and kill over 200 people every year.” Vi var ett av få lag, kanske det enda, som stötte på buffel så vi hade tur ändå!  

 

 

 Efter denna långa och vackra sträcka så växlar vi till en av tävlingens tuffaste, en cykling med svår navigering och en himla massa släpa cykel genom täta snår med taggbuskar och kaktusar. När mörkret faller  gör vi en lite större navigeringsbom som kostar oss 1,5h och när vi kommit på rätt spår igen så är vi upphunna av Thunderbolt som även passerar då vi lagar punktering. Sträckan blir längre än vi tänkt och vi håller inte ihop det lika bra som vi önskat men tuggar på. Andra nattens mörker väcker liv i trötthetsspökena och det hallucineras och microsovs lite här och var fram tills växlingen. Vi väljer att inte sova något då vi fick lite vila redan första natten utan tänker att vi kör på så länge det går, när morgonen kommer så är det mycket lättare att hålla sig vaken.

 

Sträcka 8 är en kort löpning, några kontroller och sen upp på ett berg för att göra en firning över en flod. Vi gör två misstag på denna sträcka varav den ena gör att vi ”ger bort” en 30min ledning till Thunderbolt då dom får repellera före oss. Det tar mycket längre tid än vad vi trodde men samtidigt så utnyttjar vi situationen och kan istället vila och ta hand om kroppen. När det väl är vår tur så blir vi stoppade ytterligare eftersom de ansvariga för momentet inte är helt nöjda med säkerheten och ska göra justeringar, vilket tog ännu mer tid. Frustrerande när man ser dom andra paddla iväg längs med floden ut på nästa sträcka. Misstag nummer två var ännu mer kostsam och innebar 2h strafftid efter målgång och blev resultatet av vi missade att rita in kommande paddling och trekking när vi gick ut på repmomentet (kartor delas ut inför varje sträcka och man ritar in punkterna själv). Straffet grundes i att Jonas sprang tillbaka 1,5km till förra TA på egen hand , samt att utan ryggsäck med obligatorisk utrustning för att rita in de kommande sträckorna medan vi andra reppellerade ner från berget. Detta var inget vi tänkte på alls och blev upplysta av organisationen efter målgång. Det påverkade heller inte det slutgiltliga resultatet.  

 

 

 

 Paddlingen som följde gick bra och vi tog in på Thunderbolt som vi såg efter en vändpunkt och räknade till att dom nu bara hade 20min på oss. Men en missuppfattning gjorde att vi trodde två checkpoints, som i själva verket tillhörde kommande löpsträcka, skulle stämplas under paddelsträckan. Så vi la en del tid på att leta upp dessa för att sedan på väg till växlingen möta ledarna och räkna ut att dom utökat avståndet till dryga 50min.

 

Växlingen går fort, vi är på jakt och har insett misstaget men måste ta samma kontroller igen som dock inte innebär någon omväg . Nu vet vi var kontrollerna är så när vi kommer dit blir vi glatt överskade när vi träffar på Thunderbolt som brännt hela sitt försprång på att hitta kontrollerna. Vi är nu ute vid kusten igen och det är löpning på sanddyner,  en stor kontrast från odlingslandskapet vi nyss lämnat. Under sträckan så måste även flytvästen vara på pga vattenpassager. Efter att tagit dom två kontrollerna, igen, springer vi resten av stäckan och distanserar Thunderbolt med ytterligare 15min på den 18km långa sandstrandssträckan. Även denna sträcka gör vi ett misstag vilket även Thunderbolt gör och det är missen att uppmärksamma en rad i roadbook där det stod att vi var tvugna att springa på sanden hela vägen in till växlingen och inte på vägen brevid inne i byn vi kom till. Så en kilometers väglöpning resulterade i 1h starfftid som vi fick sitta av på sista växlingen. Inget att säga något om, man ska följa roadbook.  

 

Vi gör vår växling ut på sista cyklingen som beräknas ta 10h. Den tredje natten närmar sigg fort och snart åker pannlamporna på. Det går bra och vi avverkar kartblad efter kartblad. Men halvvägs in så börjar punkteringskalaset. Simons däck som tidigare fick en sten som skadade tubelessventilen gjorde att han fick sätta in en slang istället. Men av alla taggar som satt sig i däcket hittade vi inte alla direkt vilket resulterade i totalt 7 punkteringar och med bara en 27,5’’-slang kvar så tror ja alla var lite nervösa om sista taggen var ute nu eller inte. vi hade flyt denna gång och det höll hela vägen. Vi la en del tid på att leta en stig som verkade vara den kortaste vägen till nästa checkpoint men vi beslutade oss att vända och ta en omväg på en större väg, då mötte vi thunderbolt för första gången. Vi började alla bli sömniga så vi tog 10 minuter i horisontalläge innan vi tuffade på igen. Detta var två goda beslut för nu var vi före thunderbolt igen. Vi såg deras lampor yra runt på den stig som vi valde bort. Senare ska våra lag gå ihop igen och vi cyklar tillsammans mot nästa checkpoint, en checkpoint som spelade stor roll i upplösningen. Vi cyklar in på en väg ihop med Thunderbolt och kommer snart fram till ett stigkors där kontrollen ska sitta i en bäckfåra. Allt stämmer men ingen bäckfåra, ingen kontroll. Hela närområdet finkammas men fortfarande ingen kontroll. Efter att ha lagt massor av tid så bestämmer sig Thunderbolt att ta ett foto där dom tror den ska vara och åker vidare. Vi gör ett omtag, backtrackar och börjar räkna distans. Inser att vi gjort ett parallellfel, hittar platsen, de något otydliga stigarna, och finner kontrollen i bäckfåran. Däremot ligger den på marken och det ser ut som något djur varit på skylten. Vi inser då att vi har fått ett bra slagläge på Thunderbolt men har samtidigt ingen aningen hur nära lagom bakom ligger. Vi måste fortsätta köra på och tar oss igenom den sista delen av cyklingen och kommer till sista växlingen där vi även vi ska sitta av 1h straffet.

 

 

 

 Vi växlar fort och väljer att sova under en del av tiden vi straffas vilket passade ganska bra då flera av oss bara sovit 10min hittills och vi hade nu 48km sandlöpning kvar in tills mål, en sträcka som beräknades till 10h. Vi hade väntat på denna sträckan, sett olika scenarion framför oss och var beredda att köra hårt hela vägen in i mål oavsett position. Sträckan var lång och fortfarande kunde mycket hända, vi hade fortfarande ingen aning om hur det såg ut bakåt i fältet. Löpningen gick bra, vi plockade kontrollerna längs vägen utan större problem. Kom till ett parti med 4km sanddyner som skulle passeras som var riktigt häftigt (Se film från 4:e dagen)! Vi gjorde en krok på ca 30min innan vi var på rätt kurs igen och vi kunde tuffa på in mot mål. Ju närmare vi kommer desto mer folk står och hejar på oss. Vi närmar oss fyren och tar den sista checkpointen, därifrån är det bara någon kilometer kvar. Känslan att få springa mot målet och bli påhejad hela vägen är riktigt häftig. När sedan Jonas son Ture och hans kusin Pontus kommer rusande ut mot oss med svenska flaggan så var det gåshud! Vi möts med afrikansk sång och går sedan en mindre stig upp till målportalen som vinnare av Expedition Africa. Superhäftigt och stort! En överväldigande känsla av lycka inombords!

 

 

 

 

 

 

 

Inom multisportkretsar är Expedition Africa kända för ha ett bra arrangemang vilket konstaterades flera gånger om då vi möts av proffessionellt mottagande och samtidigt väldigt personligt och familjärt. Deras mediabevakning har imponerat och kolla gära in länkarna nedan för bilder och film

 

Bilder från facebook: https://web.facebook.com/kineticeventsafrica/

 

Video från dag 1: https://www.youtube.com/watch?v=d8ALlbBEd0Q

Video från dag 2: https://www.youtube.com/watch?v=8MYQuSOXUlY

Video från dag 3: https://www.youtube.com/watch?v=Ok4-d9wHF1A

Video från dag 4: https://www.youtube.com/watch?v=Bv2FQTlfV4U&t=2s

Video från dag 5: https://www.youtube.com/watch?v=kJhtLTF2mac

Video från dag 6: https://www.youtube.com/watch?v=itcGc8uD0eg

Video som sammanfattar hela tävlingen: https://www.youtube.com/watch?v=S5_2iq9qC-s

Video från ett annat lag: https://www.youtube.com/watch?v=vjrKlhgotO8

 

Expedition Africa var lagets första tävling och en fantastiskt upplevelse på många sätt! Det här var starten, nu kör vi vidare!

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload