September 25, 2018

September 25, 2018

Please reload

Senaste inlägg

Race report Nordic Islands Adventure Race

September 2, 2018

En världscuptävling värdig en Viking:

Förflyttning för egen maskin från Sverige till Finland, via Åland över 637 km.

 

Stort tack till er som gjorde det möjligt: Cykelkraft och Försvarsmakten. MBT, Squeezy Sports Nutrition, Katadyn Group, Hydria Group, Ola Ödmark AB, Ryggcenter.

Tävlingen började mitt i vår fina huvudstad Stockholm ovanpå Scandic hotell Downtown Camper. Hotellet gör verkligen skäl för sitt namn med cool inredning och jättegod mat - ett perfekt ställe att samla oss tävlande från jordens många hörn (23 lag från 15 olika länder). När startskottet ljöd seglade vi ner från taket.

 

Laget fick repellera ner en i taget på samma rep. Vi var bland de första att samlas på marken och stack sedan i full fart iväg på en stadsorientering genom city. Vi hade fått en uråldrig karta vilket gjorde det hela lite klurigt att hitta rätt. Men vi galopperade igenom 7km löpning och hade följe av tre andra lag intill nästa växling. 

 

Sträcka 3; Packraft 16km. Laget pumpade febrilt upp våra små gummibåtar och kastade oss i vattnet tillsammans med team Swedish Armed Forces, Estonia och Sweco. När vi närmade oss Slussen fick vi oss en överraskning – här ska vi upp! Och på andra sidan ska vi ner, vilket innebar ett hopp på nästan 10m. Det var hetsigt och riktigt roligt att forcera slussarna. Och packning, båtar, paddlar – allt skulle såklart med.

 

Delar av sträckan fick vi springa med båtarna. Simon lyckades i löpsteget växla några ord med Sveriges television. Vid en kontroll fick vi en runsten som vi ärofyllt skulle transportera över till Åland.

 

Det kändes som att paddlingen och tiden gick snabbt och vi körde med full gas in till nästa växling. Tre lag fanns före oss i växlingsområdet. Båtarna skulle packas ner och cykel skulle monteras ihop. Vi hade även planerat ett klädbyte och att trycka i oss en mjukkonserv mat då vi var ca 6h in i tävlingen. Inom laget har vi pratat mycket taktik och metod för att vara snabbast, även i växlingarna. Och snabbt gick det då vi med flera minuter växlade förbi övriga lag och var först iväg på sträcka 4; mountainbike 230km.

 

Det började regna ganska så ordentligt och stigarna blev tekniskt utmanande att cykla fulla med hala rötter. Bitvis klumpade lagen ihop sig men vägvalen var många och vi hade passager med färja att tajma, så på flera ställen skiljdes vi åt. Vår placering inom topp 5 skiftade under hela natten och efter att ha cyklat norrut genom Roslagen, nådde vi nästa morgon Grisslehamn.

 

Återigen gjorde vi en effektiv växling till sträcka 5; Kajak 60km Sverige till Åland. Swedish Armed Forces (SAFAT) var redan ute på Östersjön och vi satte kurs ut samtidigt med Team Sweco, Estonia och Silva.

 

Vi hade under natten fått höra att det var ”löjligt goda förhållanden” för paddlingen.  När vi lämnat land möttes vi av mindre bra förhållanden…2-3m höga vågor och vind som drev oss i ”fel riktning”. Vågorna sköljde över kajakerna och vatten trängde in genom kapellet. I takt med att sittbrunnen vattenfylldes blev kajakerna mer och mer ranka. Efter 2h slit fick Cecilia och Mårten in så pass mycket vatten att kajaken tillslut sjönk. De satt nu i 10-gradigt kallt vatten och kom inte framåt. Vi tvingades kalla på säkerhetsbåt och tände en emergency flare för att få kontakt.

 

Det blev snabbt ruggigt kallt i vattnet och när vi fiskades upp i båten var vi hypotermiska och kunde knappt använda musklerna. Av med blöta kläder och på med varma filtar. Olyckligtvis blev Cecilia även sjösjuk och började kräkas.

 

Vi strandsattes på närmsta ö tillsammans med övriga lag som vi startat sträckan med. Förhållandena på sjön kändes osäkra och vi visste inte om det ens var möjligt att fortsätta paddla. Efter ett tag tog arrangören beslutet att ställa in sträckan och att samtliga istället skulle åka färja till Åland. Sjösjukan återkom och Cecilia fortsatte att må dåligt på nästa båttur.

 

 

Vi kom tillslut fram till Åland! Arrangören meddelade snabbt att det var dags för omstart och att vi hade tid till godo för oss som hunnit starta paddlingen. Men ”skadan” för oss som hade påbörjat paddlingen var egentligen inte möjlig att reparera. Det började bli kväll när vi startade sträcka 6; swimrun 84km. Cissi hade inte återhämtat sig och kunde inte få upp värmen trots att vi sprang. Laget tog därför beslutet att ta sin första vila och sova genom natten. Möjligheterna för en topplaceringen fanns kvar om vi sedan kunde köra non-stop resten av tävlingen.

 

Vi klev upp i gryningen och stack ut på en kanonfin swimrunsträcka. Vilan hade gjort gott och vi kunde hålla ett högt tempo. Trots att vi hade släppt fältet låg vi på en 5e placering.

 

Inför tävlingen har vi funderat mycket och tränat med olika utrustning för just swimrun. Vi var det enda lag på sträckan som inte bar ryggsäck utan hade bytt ut den mot en midjeväska. Väskan var proppfull med energibars och innehöll även en Katadyn; mjuk flaska med reningsfilter, så att vi kunde ta vatten varstans vi ville på banan. Konceptet fungerade klockrent. Vi bar även med oss Runstenen som vi mot slutet placerade på Åland.

 

Även om vi tog oss framåt så dök det upp nya bekymmer. Samtliga i laget hade ont i hälsenorna och känningar i knä. Vi misstänker att första nattens långa cykling i regn gjorde musklerna kalla och bidrog till ökat slitage. Under vår onormalt långa sömnpaus (i sammanhanget AR-tävling) släppte troligtvis våra stresshormoner greppet och kroppen gick in i återhämtningsläge. Ingen av oss har känt av så många skador tidigare på tävling och det är ovanligt att alla i laget blir så pass ledbrutna samtidigt.

 

Skadorna och smärtorna bidrog till att vi började tvivla på slutmålet. Ska vi fortsätta? Är vi nöjd med en topp 5 placering? Och hur lång rehabilitering ska vi riskera med konsekvenser att behöva ställa in övriga tävlingar i år? Det uppstod en mycket tuff mental kamp. Välkommen till Adventure Racing kan man väl säga!

 

Vi fortsatte lite till.

 

Sträcka 8; Kajak 40km. Nattpaddling i Ålands Skärgård. En svår utmaning då allt flyter samman i mörkret. Vår navigatör Jonas löste detta helt fantastiskt bra! Vi spikade flera kontroller och den glädjen tog bort lite av det jobbiga att frysa och stapplandes ta sig i och ur kajakerna.

 

Sträcka 9; Packraft 78km. Även att det gick förhållandevis bra för oss, vi rörde oss snabbt när vi väl var igång så började laget återigen vackla. Besvikelsen fanns redan där och motivationen påverkades av alla smärtor. Tillslut tappade vi helt motivationen. Bokstavligt talat så satte vi oss ner, mitt på ljusa dagen och kunde inte hitta drivkraften att fortsätta framåt.

 

Även om vi tappade motivation så fanns det någonting annat som gjorde att vi inte bröt där och då. Jag antar att det var på grund av vår passion (eller idioti, gränsen är kanske hårfin).

 

Sträcka 10; Mountainbike 91km. Mållinjen var nära och nu kändes det som att vi kunde fortsätta oavsett krämpor. Jonas stod upp hela sträckan!

 

Kartunderlaget krävde att navigatören var vaken. Det bjöd på rolig orientering och förmågan att lista ut att kartbilden bitvis var vriden eller att information saknades. Vår navigatör hade full koll.

 

Tävlingen för oss hade passerat över fyra dygn när vi nådde Åbo. Sista sträckan bestod av 7km statsorientering, återigen på urgamla kartor där verkligheten inte helt stämmer överens. Vi låg ohotat på 9e placering. Vi kunde ha promenerat igenom men vi sprang. Och vi tog oss i mål. Besvikna och trötta. Men sammansvetsade och jäkligt mycket klokare.

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload